En (kort) rapport från vinsten i Tjörn Runt 2007

Foto: Åke Fredriksson

Vinnarna av Tjörn Runt, 268 Göran och Martin

205 Roffe Plåt

268: GPS rutt

Göran Haglund och Martin Klinga - vinnare av Tjörn Runt 2007

205 Roffe Plåt

205 Roffe Plåt

205 Roffe Plåt

Lördag 18/8 gjorde Bertil Klinga och jag vårt tredje försök i Sveriges största kappsegling Tjörn Runt. Sällskap hade vi den här gången bara av Roffe Plåt med hustru Eva i 205 Carisma.

Lördag morgon hade fredagens hårda vind mojnat något till kanske 10 – 11 m/s. Ingen tvekan alltså om att det var genua som gällde. Starten blev typ lätt bidevind med linjen vinkelrätt mot dit vi ville så det gällde ju att hålla sig framme. Roffe tog starten precis på skottet med oss lite bakom men i lovart. På väg mot Tjörnbron ryckte vi från Roffe några båtlängder och redan efter en kvart var vi ikapp startgruppen som startade 6 minuter före oss. Under Tjörnbron var det blekt men vi lyckades på något sätt slinka igenom hela bröten framför oss utan några större problem

Taktiken var från vår sida var att försöka ligga nära Tjörn på V sidan av fjorden. Framförallt eftersom det var motström som sätter svagare där det är grunt inne vid land men även för att få höjd när vinden vrider vinkelrätt ut från land. Att det sen också blir lite sjölä är bara bonus. Nackdelen var möjligen att det ibland kunde bli lite tunnare med vind men det är smällar man får ta. Vi satte alltså igång att såga inne vid land. Det blev lite grunt ibland och när man tittar på plotterspåret kan det ibland se lite riskabelt ut men jag tror Martin hade full koll med sjökort och plotter trots att vinden hade ökat och det var fullt häng hela tiden. Än så länge var dock sjön ingen större problem så det var bara att höjda i rökarna på känt Nepparmanér.

Så småningom började vi dock närma oss hörnet av Tjörn och neråt Åstol rullade havssjön in med rätt rejäl våghöjd. Nu var det dags att överge höjdandet och i stället skota aningen lösare och hela tiden släppa ner storen och bak med skotpunkten på genuan i byarna. Det blev alltså rejält slit med linorna till storskots- och genuatravarna i handen hela tiden. Men det var värt slitet. Hur underbart gick inte Sjöfröken. Så länge det inte var någon större motsjö hade vi seglat om mängder med större båtar genom att gå 5 – 10 grader högre. I motsjön höll vi nu samma höjd men med GPS:en stadigt på 5,8 – 5, 9 knop. Vi seglade alltså om betydligt större båtar på ren fart. Hela tiden hade vi också ett osannolikt flyt när det gällde att segla i fri vind. På hela kryssen behövde vi bara ducka för en båt när vi gick på babord (och panikslå en gång för att inte krocka med en H-båt med generalstrul).

När kryssen var slut och vi började runda upp för att gå norrut på utsidan av Tjörn så tänkte vi att nu skulle det nog vara slut på det roliga. Nu borde ju alla större båtar som vi kört om på kryssen komma och tåga förbi oss. Men där bedrog vi oss. Hela vägen upp genom ”Gruset” som man kallar det sammelsurium av skär, bränningar och smala sund som ligger norr om Klädesholmen lyckades vi hålla vår placering. Det var ju onekligen rätt spännande att susa fram i 6 – 7 knop bara några meter från bränningar och klippor.

Uppåt Kyrkesund stod publiken i täta rader och när man började hurra och göra vågen för oss så började vi förstå att vi låg rätt bra till (om vi inte fattat det tidigare).

Vid Stigfjorden öppnade upp och det började bli dags att tänka på spinnaker. Blåsan stod utan några större problem även om vi fegade lite och gippade tre gången när man egentligen hela tiden kunnat hålla rakt på mål utan att göra några gippar. Stundtals tryckte det på rätt bra och GPS:en visade vid några tillfällen drygt 9 knop. När vi kom i mål efter ganska precis 4.57 så förstod vi nog att det gått rätt bra. Tummarna upp på målfartygen och kommentarer från konkurrenter indikerade detta. När vi sen höll på att lyfta båten fick vi höra att vi vunnit inte bara startgruppen utan också totalt bland 500 båtar! Och det med över 7 minuter vilket är en hel evighet i sådana här sammanhang. Stor sensation och uppståndelse förstås för ingen hade ju räknat med oss. Men vi hade gjort ett i stort sett felfritt race och Nepparen är ju en fantastisk hårdvindsbåt, sin ringa storlek till trots. Detta visades också av att Roffe Plåt blev 9:a trots att han körde utan spinnbom hela länsen (han ville inte skicka fram nyblivna hustrun på fördäck vilket man ju kan förstå). Nästa år får vi se till att det finns fler Neppare på startlinjen!

Göran Haglund

Foto: Åke Fredriksson

Se även Åke Fredrikssons blogg:
http://akefredriksson.blogspot.com/2007/08/neptunkryssare-vann-tjrn-runt.html.

Läs även på Skota.se:
http://www.skota.se/race/files/3659caf71eee00757b467a7335044e15-541.html.

se även:
http://www.svenskidrott.se/Organisation.asp?orgelementid=36667.